Det är vinter på pappret, men ute finnes ingen snö. Gott så. Jag glider fortfarande igenom det här, väntar på att det ska braka ihop. När brakar det ihop?
Det kanske inte gör det.
By the way, jag köper så jävla mycket böcker nu så det inte ens är roligt. Litteratur ska vara en människas mur och skyddsvärn mot omvärlden i det att den paradoxalt nog dränker en i just det. Omvärlden.
Bah. Jag är pretentiös, men borde egentligen ägna lite tid att skriva lite skönlitteratur. Lite mer ångest för var dag som går utan att jag får ur mig åtminstone ett sketet diktfragment, en prosatext, whatever.
Köp en shit-click så blir allt braaaa.