Kallt kaffe med mjölk. Det är så man kan gråta.
Etikett: vardag
Det kanske var den här. Men jag insåg sedan att jag inte är, har varit och förmodligen heller inte kommer att bli personen som spyr ur sig 568 ord om varför han hatar folk som inte har busskortet (det heter busskort, för fan, inte åkkort eller tågkort!) framme när det är deras tur att stiga på. Visst, jag irriterar mig som alla andra över tocket ohyfs, men jag förmår helt enkelt inte att yvas såtillvida över en dylik företeelse att jag … men se där, redan nu börjar jag orera! Är det inte fantastiskt, så säg? Är det inte?
Snart är det jul också. Ut i julstressen och handla; jag måste redan nu mentalt börja förbereda mig på att ätas levande. Det ska nog gå bra det här. Det som inte dödar får ta en kölapp och försöka igen.
Så jävla illa är det inte; håll käft nu.
Ja, jag håller käften.