Ända sedan Utkast till ett mörker gavs ut 2009 har jag av och till jobbat på nästa novellsamling. Den har haft arbetstiteln Trick med speglar, och ska jag vara ärlig kommer jag fan ingen vart med manuskriptet. Jag har stuvat om i berättelserna, bytt namn på den, låtit den ena texten ta över den andras titel, kopierat stycken ur en novell och klippt in i en annan och fan och hans moster. Ja, ni hör ju. Det känns lite som om det här projektet inte flyter, minst sagt. Förmodligen är det för att jag som vanligt har svårt för att skriva konventionella noveller och mer gillar att röra mig i kortprosans marker. Detta kombinerat med det faktum att mina texter innehållsmässigt av och till är mer än lovligt flummiga gör att det knappast kan bli tal om någon novellsamling i konventionell bemärkelse. Det här borde jag förstås ha insett för länge sedan. Men hav förtröstan! Det finns en hel del material jag kan använda mig av ändå; jag måste bara släppa tanken på att det ska bli en samling med elva-tolv noveller med klassisk början, mitt och slut.
Jag hade planerat att samlingen skulle innehålla tre delar, varav den första skulle bestå av kortare prosatexter. Det är också i texterna i denna avdelning (som den ser ut nu) som jag ”känner igen” mig själv och mitt uttryckssätt. Därför tänkte jag nu bjuda på en av dessa texter, om inte annat för att ta udden av det faktum att om jag inte gör det kommer det här åbäket troligtvis aldrig att få se dagens ljus alls. Med åbäket syftar jag alltså på hela projektet. Nåväl: Den här mycket korta berättelsen (jag inbillar mig att det döljer sig minst en berättelse i den) heter Mindre kända skatter ur Kung Salomos kista. Väl bekomme och, som alltid, tack för att du läser.
