… har man inte bara en hifipolare med gott ljud utan även en som är diskret och snygg. Läcker, för att använda ett ord som känns väldigt 80-tal. Igår slog jag äntligen till och köpte den här hifigodbiten som jag haft ögonen på ett tag. Det känns bra att kunna köpa något, inte bara för att det är en bra pryl, utan även för att det är en snygg pryl. Jag menar, jag hade säkert kunna få likvärdigt ljud för mindre än halva det priset jag gav, men å andra sidan hade jag spanat in den här ett tag, och det ger en viss tillfredsställelse eftersom det framförallt känns så jävla vuxet. Ja, det är bisarrt att tänka som en pryl, en ägodel, när vissa människor inte ens har mat för dagen. Det är sant. Men den här stereoanläggningen symboliserar även en brytning mellan barn-Alex och vuxen-Alex. Den stereo jag har haft sedan 1998 ska nu ut. Däremot ska den ha en eloge för lång och trogen tjänst. Det enda tråkiga är att Harman kommer att sticka ut som en varnagel i min rangliga ursäkt till bokhylla. Alltså dags för projekt Utrensning, följt av projekt Skaffanybokhylla. I’m doing this.
