Etikett: Litteratur

What times are these

2009/12/01 / Alex / 1 kommentar

Det är vinter på pappret, men ute finnes ingen snö. Gott så. Jag glider fortfarande igenom det här, väntar på att det ska braka ihop. När brakar det ihop?

Det kanske inte gör det.

By the way, jag köper så jävla mycket böcker nu så det inte ens är roligt. Litteratur ska vara en människas mur och skyddsvärn mot omvärlden i det att den paradoxalt nog dränker en i just det. Omvärlden.

Bah. Jag är pretentiös, men borde egentligen ägna lite tid att skriva lite skönlitteratur. Lite mer ångest för var dag som går utan att jag får ur mig åtminstone ett sketet diktfragment, en prosatext, whatever.

Jeanette Winterson på Kulthurhuset

2009/10/27 / Alex / Inga kommentarer

Visst, det har gått en vecka, men bättre sent än aldrig. Onsdagen den 21/10 var jag med en väninna och ex-kollega på Kulturhuset och lyssnade på den brittiska författaren Jeanette Winterson. Under en timma diskuterade hon författarens många verdermödor, teknikens inflytande på människan, vår fåfänga marsch mot Den Totala Förstörelsen Av Den Här Planeten, sexualitet, om huruvida hennes böcker är science-fiction eller ej samt mycket annat. Fokus låg visserligen på hennes på svenska senast utkomna roman Stengudarna (The Stone Gods), men mycket hanns ändå med under den där timmen. Förvånansvärt lite frågor från publiken, som ändå var stor, efteråt. Winterson pratade öppenhjärtigt om det mesta, och var dessutom riktigt underhållande. Visst, man ska inte ta det här med den tystlåtne/pretentiöse författaren på allvar egentligen, men jag hade nog ändå inte väntat mig att hon skulle vara så talför.

Jag har läst cirka en av hennes böcker, sammanlagt. Jag är inte ens säker på vilken det är, men totalt sett har jag nog kommit upp i en hel roman. Det är naturligtvis pinsamt och något jag vill korrigera. Men jag tänker läsa henne på engelska, och jag vill gärna läsa henne från början. Jag menar: Hur kan man inte beundra ett författarskap som bygger på drömlika berättelser (ja, det är nästan sagor för vuxna) i gränsen mellan realism och magisk realism, surrealism, post-modernism och en massa annat som dock inte står ivägen för Berättelsen med stort B? Av det lilla jag läst av henne har jag också dragit slutsatsen att hon skriver alldeles förträffligt om kärlek, oavsett om den är mellan man och kvinna, kvinna och kvinna, eller kvinna och någonting annat. Det känns liksom bara naturligt.

Anyway, I digress. Ska koncentrera mig på att läsa mer av henne nu.

Flera ord kommer, kanske

2009/10/19 / Alex / Inga kommentarer

Jag vet att jag är kass på att uppdatera här. Jag ska bara läsa ut sista kapitlet i Kevin Brockmeiers The Brief History Of The Dead, sen kommer en liten recension på den. Men det är inte bara det. Jag har hela tiden velat att den här ”bloggen” ska vara en blandning av recensioner och reflektioner runt det jag läser, det egna skrivandet, mitt känsloliv och möjligen lite musik också. Ändå är det som om jag velar varje gång jag ska posta något. Ska jag verkligen skriva om det här? Passar det in i ramen? Passar något in i ramen som inhägnar mitt liv? Samtidigt vill jag inte uppdatera en gång i kvarten, som många bloggare gör. I say quality over quantity.

Men i alla fall. Lite korta funderingar bara. Snart kanske det kommer något lite mer matigt. Men som sagt, det känns inte direkt som om orden sprutar ur fingrarna för tillfället.

Avsaknaden av Stig

2009/09/21 / Alex / Inga kommentarer

Sitter på ett hak efter jobbet, det är fredag, gamla vänner. Öl, förstås. Vi diskuterar litteratur, vad annars? Stig Dagerman kommer givetvis upp. Vi läste honom gemensamt på skrivarkursen för så många år sedan. Nattens lekar, en grym novellsamling, om det är vi alla överens. Jag får tipset att läsa hans andra böcker av T. Kvällen fortsätter i ett rus av kundvagnsrace, blödande solar över Söder Mälarstrand, haschibaschi och telefonsamtal som inte alls är psykopatiska. Men i väskan har jag en lista med titlar (inte för att jag inte vet vad han skrivit, men det blir så mycket personligare så, med T:s snirkliga handstil och Sture Dahlström, Klas Östergren (eller?) och australiensiska independentfilmer i en härlig blandning).

Så ska jag kolla upp vilka av den gode Stigs titlar som finns kvar i pocket (och jag vet att jag sett ett flertal, även om de nu kanske inte längre finns i tryck). Det är fan beklämmande när varken AdLibris eller Bokus har honom på svenska längre (dock på tyska och norska). Jag får gå till en fysisk bokhandel och hoppas att de där har någorlunda vett att ha böcker som Ormen, De dömdas ö och Bröllopsbesvär i lager. Fast min bok har de ju inte, vilket tyder på en synnerligen upprörande avsaknad av god smak. Nu är inte jag någon Stig direkt, och jag hoppas jag kommer att slippa hans ångest, eftersom ångest vid en viss punkt slutar att vara coolt och blir enbart … ångest.

Vissa författare måste man läsa för att kunna leva. Jag borde insett för länge sedan att Stig är en av dem.

Änglars lekar

2009/08/10 / Alex / Inga kommentarer

Efter att ha läst ut Zafóns Ängelns lek kan jag säga att jag gillade den mycket, men inte lika mycket som Vindens skugga. Kanske är det nyhetens behag som inte längre gör att jag fascineras så av de breda penseldrag med vilka Zafón målar sitt Barcelona och alla de skeenden och göranden som utspelar sig där, i en evig skugga, eller dimma, eller i alla fall under en slöja vävd av en nästan dickensk miljöbeskrivning. Det är en fantastisk historia – inte tu tal om det – och det bästa av allt är att berättelsen lämnas öppen på slutet, men inte så öppen att man blir besviken på att inte fått veta något. Det kan alltså handla om övernaturligheter, men behöver inte göra det. Zafón är, som man säger, en gudabenådad berättare, även om vissa formuleringar lätt faller under klyschornas paraply. Är det bara jag, eller beror det på översättningen? Jag minns inte att jag hade samma intryck av Vindens skugga.

Oavsett vilket är rekommendationen självskriven. Om ni bara ska läsa en bok i sommar, i år, någonsin osv. Do it. Eller vänta tills den kommer i pocket, vilket jag inte orkade.

Sugen på Coupland igen

2009/07/28 / Alex / Inga kommentarer

Det slog mig i morse, när jag stod med ena benet i byxan och det andra utanför, att jag ville läsa Douglas Coupland igen. Jag läste honom för en massa år sedan och minns hans böcker som trevliga upplevelser. Generation X, Shampooplaneten, Livet efter Gud och Girlfriend in a Coma, alla tilltalade de mig på olika sätt, kanske främst Generation X, fast jag verkligen inte tillhör den generationen. Egentligen borde jag ha varit för ung för att kunna ta till mig det eventuella budskapet i den boken, men jag gillade ändå hela den här grejen med tre slackers som sunkar runt och berättar historier om konsumtionssamhället för varandra. När det gäller Livet efter Gud tror jag att det var textens korta format som tilltalade mig. Det var en roman, fast ändå inte. Det nästan apokalyptiska temat som lät något större underförstått löpa igenom boken imponerade. Jag ska läsa om de här böckerna någon dag, men då på originalspråket. Coupland har ju skrivit en del efter dessa böcker, men jag tänker ändå återgå till dessa och sedan beta mig vidare, då jag är nyfiken på att se om den speciella känslan finns kvar, om något förändrats, och om det i så fall kanske möjligtvis är jag själv.

Nya texter

2009/07/21 / Alex / Inga kommentarer

Jag håller nu på med två nya texter. Den ena har arbetsnamnet Vatten ur en viss fontän och den andra Kammarmusik för epileptiker. Den senare består av ett gäng kortare texter som var och en är fristående, men som tillsammans bildar en slags helhet jag inte själv riktigt är klar över än. Förhoppningsvis ska det faktum att jag nu skriver om att jag skriver ge mig en spark i arslet och få mig att inse att det är på allvar. Jag är inställd på att det ska bli en andra bok, och den boken ska också bestå av noveller, men den här gången längre och med mer utvecklade karaktärer. Se det som en förstudie till en eventuell roman, om ni så vill. Det är inget nytt att en berättelse måste ha trovärdiga karaktärer för att leva, och även om jag inte på något sätt vill förminska texterna i Utkast till ett mörker känner jag ändå att det är detta jag måste utveckla för att bli en bättre författare.