Jag lade upp två nya prosatexter igår. Eller nya och nya, de har väl ett par år på nacken, men jag tycker i alla fall de är okej. Det har inte blivit något nyskrivet på länge, och som det ser ut i livet för närvarande finns det en risk att det kommer att dröja med dylikt. Ändå kan jag se tillbaka på berättelser jag skrivit tidigare och glädjas över dem, och i vissa fall även känna viss stolthet. Förhoppningsvis roar de någon.