En novell från arkivet, publicerad runt 2005 men antagligen skriven ännu tidigare. När jag var som bäst på att planka andra författare, i detta fall salig Bukowski. Vissa revideringar.

Hård Stund

Jag satt och försökte skriva en novell, men det gick inget vidare. Huvudpersonen var en man som insett att det mesta i livet var skit på alla tänkbara sätt och vis, och nu funderade han på ett minnesvärt sätt att få ett slut på det hela. Jag kliade mig i håret, tog en klunk öl ur flaskan på bordet framför mig. Det blanka pappret hånstirrade på mig ur skrivmaskinen. En titel hade jag i alla fall fått ner. Hård Stund.

Plötsligt ringde det på dörren. Jag tog en klunk öl till och grimaserade. Den höll på att bli ljummen. Sen gick jag och öppnade. På farstun stod den snyggaste blondin jag någonsin sett. Inte en millimeter överflödigt fett, och alla kurvor på de rätta ställena. Lagom stora rattar, och ansiktet var inte så pjåkigt heller. Jag fick inte fram ett ord.

– Jag har läst allt ni skrivit, herr Moore, sa hon.
Rösten var en kattunges, lindad i sockervadd och rakblad. Nackhåren reste sig på mig.
– Jag älskar era böcker, fortsatte hon. Jag måste få ligga med er.
De ljumma öldropparna hade dunstat all världens väg när jag öppnade käften.
– Vem i helvete är du? Jag håller för fan i våld på att skriva. Stick, jag har inte tid.
Och så drämde jag igen dörren i ansiktet på henne, stormade tillbaka in i skrivarlyan och duschade strupen med det som var kvar i ölflaskan.

Inte förrän fem sex minuter senare gick det upp för mig vad jag gjort. Jag dunkade huvudet mot skrivmaskinsvalsen och rusade sen tillbaka mot hallen. När jag öppnade dörren var hon borta. Satan.
Jag skulle just ut i badrummet för att tvångskastrera mig med nagelsaxen när telefonen ringde. Det var Lou.
– Lou, var det du som skickade över den där bruden?
– Vilken jävla brud? Vad snackar du om? Jag har två sexpack och en vinnande rad här. Ska du inte komma över?
– För fan, Lou, lägg av. Jag höll satanimej på att skriva en novell här. Det var inte kul.
– Jag vet fan inte vad du pratar om? Brud? Du har väl inte fått knulla på vad är det, sex-sju år?
– Hör inte hit. Jag var inne i ett flow.
– Bullshit. Du var inte inne i nåt jävla flow. Du satt och stirrade på en titel, det var precis vad du gjorde.
– Sa du två sexpack?
Jag la på luren i örat på honom.

Tre timmar senare hade jag bara fått ner en enda rad. Jag satt och försökte skriva en novell, men det gick inget vidare. Huvudvärken dunkade mot pannbenet. Ytterligare tre flaskor Bud stod framför mig bredvid skrivmaskinen, som nu snarast verkade hånle åt mig. Jag funderade på att ta en aspirin, men var inte säker på att jag hade några kvar. Jag reste mig och gick fram till fönstret. Drog gardinen åt sidan. Rutan var skitig, men solen var åtminstone ärlig när den smaskade sina heta strålknippen i ansiktet på mig. Jag knep ihop ögonen och bestämde mig för att åka ner till snabbköpet och fixa mer öl. Kanske ta en dusch.

Kvinnan i snabbköpet kunde mycket väl ha varit en tiopoängare, om man stod bakom en buske femton meter bort och kisade efter en ögonoperation. Jag slängde upp ett sexpack Millers och kvartingen JB jag plockat på mig.
– Ett paket Blue Apples också, sa jag och försökte undvika att stirra in i de svarta ögonen mellan det stripiga råtthåret.
– 24 dollar och femtifem cent.
Jag drog fram en två skrynkliga tiodollarssedlar, tre ännu skrynkligare endollars och fyra femtiocentsmynt ur fickan och slängde på disken. Växeln gav jag blanka fan i.

När jag svängt in på grusvägen som ledde till skrotupplaget hade jag redan druckit två av ölen och tagit ett par rejäla drag av whiskeyn. Solen hade börjat sjunka i väster och luften var kyligare, nästan rå. Jag körde med nervevat fönster och drog in djupa andetag. These are the days, oh these are truly the glorious days …  Jag parkerade bilen bakom redskapsskjulet, tog med mig sexpacket, tände mig en cigarett och blåste ett par rökringar i luften innan jag öppnade bakluckan. Hagelbössan hade inte åldrats en dag sedan vår senaste flirt. Patronasken var halvtom, men den tegelröda färgen var varm och behaglig i handen. Med båda händerna fulla började jag gå uppför kullen.

Världen var märkligt förvrängd genom kikarsiktet. Glaset var sprucket, men i övrigt fungerade det som det skulle. Cigaretten hade brunnit nästan ända ner och det hade hunnit bli riktigt kyligt. Jag drog jackan tätare om kroppen. En klunk öl till, sen sköt jag in en patron och drog fram den i loppet. Bredvid mig på gräset låg det halva pappersark som utgjorde min novell. Titeln blängde upp mot mig. Jag funderade på att fimpa cigaretten mot pappret, men beslöt att låta bli, och återgick till att kisa genom siktet. Koncentration var ordet. Genom det spruckna glaset såg byggnaden ut som tagen ur en sagobok, den röda målarfärgen alldeles utsmetad över horisonten, skimrande i den sista solen. Snart skulle de sluta för dagen.

Jag tittade på klockan. Tog en klunk öl till och väntade.