Under en vistelse i New York City nyligen köpte jag på mig fler böcker än jag rimligen kommer att läsa, men sån är jag. Utbudet var minst sagt fantastiskt. Speciellt på Strand Books, en bokhandel vid Union Square. Där hade jag kunnat bosätta mig, helt klart. Det hade behövts en vecka – minst – för att enbart gå igenom de titlar och författare jag redan letade efter. Att bara gå omkring och strötitta och stryka med fingret över bokryggarna hade jag kunnat göra hur länge som helst.
Anyways, där köpte jag Sum – Forty tales from the afterlives av neurovetenskapsmannen och författaren David Eagleman. Det är en fantastisk samling korta berättelser som alla beskriver teoretiska versioner av livet efter detta. På ett utrymme mellan två och tre sidor (oftast) fabulerar Eagleman över olika möjliga varianter av vad som kommer efter döden. I ett ”efterliv” kanske man inte är annat än en bakgrundskaraktär i andra människors drömmar. I ett annat delas man upp och lever sitt vanliga liv, men i alla åldrar samtidigt. I andra efterliv existerar bara de människor man minns, eller så får man stå ut med att umgås med de varianter av ens egen person som blev mer framgångsrika än man själv.
Med fyrtio olika varianter på detta tema säger det sig själv att man kanske inte gillar alla. Ändå tycker jag att Sum håller väldigt hög kvalitet. Det är ofta hisnande tankeexperiment man bjuds på, och även om man tycker något är för invecklat eller långsökt är berättelserna ändå så korta att man klarar av att smälta det. Det blir aldrig heller för invecklat, som man skulle kunna tro, med tanke på Eaglemans yrkesbana. Han är en god stilist som handskas med språket väl, i alla fall så pass väl att även den som inte har engelska som modersmål inte bör ha några problem med att förstå.
Om jag skulle välja en favoritberättelse får det bli Quantum. Det är en mycket fin text om hur förvirrande det kan vara att vara människa och befinna sig i en situation man inte begriper, och hur viktigt det är att haka fast vid något man känner igen. Särskilt slutet är mycket rörande.
Summa summarum: Läs Sum (som för övrigt betyder jag är på latin). Den påminner en aning om en annan bok jag läst: Einsteins drömmar av Alan Lightman, där temat var tiden och dess inverkan på människor. Eftersom jag gillar den boken starkt bör det inte direkt förvåna att även Sum faller mig på läppen.
