Det slog mig i morse, när jag stod med ena benet i byxan och det andra utanför, att jag ville läsa Douglas Coupland igen. Jag läste honom för en massa år sedan och minns hans böcker som trevliga upplevelser. Generation X, Shampooplaneten, Livet efter Gud och Girlfriend in a Coma, alla tilltalade de mig på olika sätt, kanske främst Generation X, fast jag verkligen inte tillhör den generationen. Egentligen borde jag ha varit för ung för att kunna ta till mig det eventuella budskapet i den boken, men jag gillade ändå hela den här grejen med tre slackers som sunkar runt och berättar historier om konsumtionssamhället för varandra. När det gäller Livet efter Gud tror jag att det var textens korta format som tilltalade mig. Det var en roman, fast ändå inte. Det nästan apokalyptiska temat som lät något större underförstått löpa igenom boken imponerade. Jag ska läsa om de här böckerna någon dag, men då på originalspråket. Coupland har ju skrivit en del efter dessa böcker, men jag tänker ändå återgå till dessa och sedan beta mig vidare, då jag är nyfiken på att se om den speciella känslan finns kvar, om något förändrats, och om det i så fall kanske möjligtvis är jag själv.