Att läsa Simon Greens två första böcker i serien om Nightside – en ”alternativ” dimension i London där det klockan
alltid är tre på natten och allehanda övernaturligheter florerar som om det vore den mest naturliga sak i världen – var inte direkt det jag hade trott att det skulle vara. Därmed inte sagt att det inte var underhållande. Låt mig förklara: Jag tror jag hade förväntat mig någon typ av mörk ”dantesk” nedstigning i helvetet, men stilen i Greens prosa påminner snarare om den respektfyllda hommagen, där den klassiska privatsnoken och diverse belles dames spelar framträdande roller. Tänk Hammet och Chandler, tänk film noir, tänk hårdkokt detektiv som alltid är i desperat behov av cash och därför måste ta alla uppdrag som kastas för honom, men i det här fallet med en övernaturlig twist (eller flera, om vi ska vara ärliga). Det är många rappa ordväxlingar, det är mycket cynism och fräcka one-liners, vilket så här i efterhand kanske faktiskt är ett bra sätt att berätta den här typen av historia. Då vampyrer, änglar, demoner, talande vapen och annat trevligt är legio lättas historien snarare upp av att huvudpersonen John Taylor då och då droppar en iskall kommentar för att liksom hålla fötterna på jorden. Han är, som huvudperson, den som måste hålla berättelsen förankrad i marken och vara någon slags fästpunkt för läsaren. Eftersom magi är alldagligt i Nightside kan vad som helst hända (och gör det), och det blir lite som i en tv-serie där man vet att huvudpersonen aldrig kommer att kunna dö. Trots det är det bitvis väldigt underhållande; detta faktiskt på grund av just dessa halvironiska kommentarer personer strör omkring sig lika lätt som kroppsdelar (ibland bokstavligen). Detta är god action, det är underhållande, och jag kommer säkerligen att läsa de övriga böckerna i serien.
Into the Nightside innehåller de två första böckerna i serien om the Nightside: Something from the Nightside och Angels of Light and Darkness.