Ibland ser man tillbaka på texter man skrivit för länge sedan och upptäcker att man faktiskt är riktigt stolt över somliga. Ja, faktiskt. I det här fallet handlade det om en berättelse jag skrev 2008, till den andra antologin från Modern Monastery (den med rött omslag). Det var inte den enda texten jag bidrog med, men kanske den som stått sig bäst, i alla fall om du frågar mig. Och fan om det inte kom ett litet leende när jag läste igenom den igen. Får man skriva så? I alla fall, jag tänkte att jag lägger upp den här, så får vi hoppas att någon annan har glädje av den också. Berättelsen finns, helt logiskt, under fliken ’Berättelser’ och här.