Gnällpost

Det är inte ofta det blir den här typen av inlägg nuförtiden, så håll till godo.

Inget är rätt. Kläderna jag har på mig är fula, omoderna och för små. Skorna passar inte. Jag tvättar mig för mycket. Mitt hem ser ut som skit. Jag klarar inte av att ha ett förhållande. Jag blir sur när människor inte ger mig credit för det jag gör på jobbet. Jag halkar i snön. Det tar fyrtiofem minuter för mig att raka mig. Att masturbera någon annanstans än hemma är inte att tänka på. Jag önskar i mångt och mycket bara att få ligga under täcket och vicka på fötterna.

Och så all denna jävla skitmedia som trycks ner i halsen på en från alla håll. Seriöst – Metro är INTE kvalitetsjournalistik. Marcella kan dra åt helvete med sitt mode. Det är inte snyggt att ha ett huvud som ser ut att kunna krossa ens taniga kropp vilken sekund som helst. Det du, Marcella! Och kärringen Pascalidou. Seriöst, hur fan det vara negativt att vara demokratisk och bjuda in ett parti som visserligen har extrema och andra åsikter än en själv, men ändå bör få existera i en stat där man än så länge har rätt att kritisera vem och vad man vill utan att riskera att få en blåslampa smekt mot pungen? Det är människor som Alexandra, och så hon Abdul Fattah eller vad hon heter som tar strypgrepp på den offentliga debatten med sin politiska korrekthet och totala ovilja att ens vilja beröra ämnen som främlingsfientlighet, extremism och politisk polemik med annat än locket på. Detta är inte demokratins förkämpar.

Hur kom jag in på detta, förresten? Det var ju om Blåsningen, Let’s Dance, och den sörja som är kommersiell teve det skulle handla. Jag klarar inte av att se Renée Nyberg entusiastiskt försöka blåsa en pseudokändis på bästa sändningstid. Jag klarar det bara inte. Sån tur då att jag nästan aldrig tittar på teve. Jag sitter bara där och tänker på allt jag kunde göra istället – avnjuta en hårdrocksplatta, läsa en bok som tar mig bort, bort, bort, till någon annanstans där det är okej att fantisera och föreställa sig världar som inte är fyllda av skit, slentrian, politiskt korrekthet, normativa måttstockar, stämplar och annat ofog.

Notera att jag skulle kunna ta varenda tema i det här meningslösa inlägget (ty det inser jag ju, att det är meningslöst. Det är synd om människorna) och brodera ut mig än längre, vidare, högre, lägre, åt sidan, ut, ut, ut. Men jag gör inte det. Jag ska tala om varför: Det är meningslöst.