PULVIS ET UMBRA

Kategori: Allmänt (Sida 7 av 9)

Livet i allmänhet och sådant som inte passar någon annanstans.

Ångest

Ångest. Sån jävla ångest. Hade jag igår. Jag tror inte det handlar om att komma tillbaka från en veckas semester i Nederländerna så mycket som oro inför det som alltid är – hur jag är oförmögen att ta tag i mitt liv och då framför allt mina tvångshandlingar. Jag vet att jag inte borde lämna ett hem som ser ut som skit när jag åker iväg en längre period, för det där hemmet kommer att finnas där precis som jag lämnade det när jag kommer tillbaka. Det är en insikt som har grott i mig under en längre tid, och den är att jag behöver hjälp. Faktiskt. Jag behöver det. Det här är inte något som kommer att försvinna av sig själv. Att flytta till en ny lägenhet, vilket är mer eller mindre prio ett just nu, är inte en långsiktig lösning vad det gäller de problemen, så mycket vet jag i alla fall. Som mest kanske jag får ett halvår innan spökena återvänder. Men där är jag åtminstone ärlig mot mig själv, och huvudanledningen till att jag vill flytta är inte mina tvångshandlingar. Handlingarna verkar förresten leva sitt eget liv, för det var jävligt länge sedan jag minns att jag faktiskt hade en tvångstanke som föregick dem.

Det är så jävla mycket, så rörigt, så många småsaker. Grejer jag inte kan förklara, saker jag bara vet, instinktivt. Jag vet att jag måste utföra de här och de här tvångshandlingarna, och dessutom i vilken ordning, för annars kommer jag att må skit och det försvinner inte. Eller det gör det, men det kan ta tid, och det vågar jag inte. Och hur ska jag kunna fokusera på så triviala saker som världen där utanför, med val, dokusåpor, mode, relationer, politik, whatever, när jag inte ens kan använda tvålen innan jag ”tvättar av” den?

Fan, ni skulle se mig hur jag bär mig åt. Installera en kamera i mitt badrum och sänd på prime time. Det kanske skulle lära den svenska hobbyvoyeuren något också.

Det kommer eventuellt flera tankar; nu har jag åtminstone brutit den här vallen. Jag har haft svårt att sätta mig ner och bara skriva ner det, men förhoppningsvis ska jag bli bättre på det. Liksom med det övriga skrivandet måste jag tvinga mig: Det är inte alltid vackert, men det är nödvändigt. Att skriva är fan inte alltid glamour, det är ett jobb också. Nu har jag visserligen ett dagjobb som börjar ta mer och mer kraft, men det kanske i sin tur leder till att jag får energi över när jag blir så ”uppe i varv” att det kan smitta av sig på min fritid? Det har ju funkat tidigare; jag har blivit i alla fall lite bättre på att städa och hålla hyfsat snyggt hemma sedan jag började jobba heltid. Det är ingen svår matematik, det bara är så. Och fan om inte det också får mig att grubbla på hur tillvaron är funtad, hur allt kan vara så jävla svart-vitt, välbalanserat och magiskt inordnat att det ena ger det andra och att man inte kan ta några genvägar och allt det där. Aj. Nu svamlar jag. Men det är välbehövligt. Jag vill inte censurera mig själv. Jag vill, jag måste, jag VILL träna upp mina fingrar att aldrig ljuga eller försköna. Det är ett hårt arbete, men jag är också jävligt trött på att skjuta upp skrivandet, att slöa, att ta den lätta vägen.

Dammit, jag vill inte vara en ”när jag får inspiration”-skrivare!

Ni kanske ser hur tankarna vandrar nu? Det här är bra. Mycket bra.

Lösryckta tankar en fredagseftermiddag

Ja, och vad finns att säga? Det kanske är så att jag inte tycker att det här med sexualitet spelar så stor roll. Det kanske mer handlar om att hitta mig själv i mig själv, om det nu gör någon människa mindre konfunderad. Som det är nu känner jag mig mest som ett tomt kärl som människor kan kräkas ur sig sina livshistorier i. Ingen tar någon hänsyn till mig, till vem jag är. Varför skulle det vara intressant liksom? Det är – i sanning – en slags mental våldtäkt, vare sig de är medvetna om det eller inte.

Det jag vill är att få känna mig intressant, att få frågor om mig, att få vara delaktig och uppskattad i en konversation utan att den andra parten hela tiden pratar om sig själv och egna problem och aldrig låter mig få en syl i vädret. Det kanske är så att den motviljan jag känner mot den typen av beteende gör att jag bryr mig mindre om sådant som upptar andras intresse, såsom sexualitet och vikten av att uttrycka sitt minoritetsskap på något sätt. Jag vill bara vara jag. Det låter jävligt klyschigt, men jag räknar inte in sexualitet, religion, politiskt ställningstagande eller andra sådana faktorer i det. Det är ju för satan bara sådant som upptar människans vardag så länge hon lever. Jag ska leva längre än så.

Eller vafan.

Kort update

Det var förmodligen ingen bra idé att dricka kaffe vid elvasnåret och att sedan toppa det med Cola när jag kom hem, men vafan, sue me. Det var i alla fall en rätt trevlig kväll med trevlig konversation (där jag, märkligt nog, kände mig extremt välartikulerad) med en trevlig M., så jag ska inte klaga. Och det är lugnt, det blir aldrig hon och jag ändå, men jag är cool med det. Förresten har jag inte alls ångest över att jobba på måndag. Inte alls. Lovar.

Förresten

sitter jag här med min pösmage och gubbsmuttar på en Heineken 3.5:a. I morgon/på måndag börjar semestern. Ska till landet, fira brorsan, käka gott, dricka gott, bada, läsa böcker, kanske skriva lite. Let the good times roll.

Att tacka nej till sex

Vissa saker är karaktärsdanande och ger en så kallade ”vuxenpoäng”. Att tacka nej till sex torde vara en av dem. Natten till lördagen fick jag en påringning av en väninna som mer eller mindre insinuerade vissa saker om hon ”fick komma hem till mig”. Jag ska inte ljuga eller försköna saker, men det var så jag tolkade det. Vi har tidigare sovit ihop, och det ena har lett till det andra. Den här tjejen är kompis till en väldigt god vän till mig, och har med tiden kommit att bli även en av mina vänner. Det låter ju så jävla allmänt och osexigt när jag skriver det så här, men jag vill inte outa någon. I alla fall, hon har varit hemma hos mig tidigare, och nu föreslog hon att hon skulle ta en taxi till mig. Det är klart att det var lockande, mer än jag egentligen kan uttrycka, men nackdelarna övervägde fördelarna (läs: Jag tog ansvar, som en vuxen människa) och jag föreslog att hon skulle åka hem till sig och sova i stället.

Jag vill bara få det sagt på en gång att hon är jätterar, för att använda ännu ett oldschoolord, men att hon, när hon druckit, kan bli lite väl … känslosam? Entusiastisk? Hin und her? Något är det i alla fall. Återigen, jag vill inte blåsa upp min ”insats” här, men lite jävla stolt är jag i alla fall. Ytterligare en bock på listan över vuxna saker att göra innan jag dör. Eller nåt.

Harman/Kardon

… har man inte bara en hifipolare med gott ljud utan även en som är diskret och snygg. Läcker, för att använda ett ord som känns väldigt 80-tal. Igår slog jag äntligen till och köpte den här hifigodbiten som jag haft ögonen på ett tag. Det känns bra att kunna köpa något, inte bara för att det är en bra pryl, utan även för att det är en snygg pryl. Jag menar, jag hade säkert kunna få likvärdigt ljud för mindre än halva det priset jag gav, men å andra sidan hade jag spanat in den här ett tag, och det ger en viss tillfredsställelse eftersom det framförallt känns så jävla vuxet. Ja, det är bisarrt att tänka som en pryl, en ägodel, när vissa människor inte ens har mat för dagen. Det är sant. Men den här stereoanläggningen symboliserar även en brytning mellan barn-Alex och vuxen-Alex. Den stereo jag har haft sedan 1998 ska nu ut. Däremot ska den ha en eloge för lång och trogen tjänst. Det enda tråkiga är att Harman kommer att sticka ut som en varnagel i min rangliga ursäkt till bokhylla. Alltså dags för projekt Utrensning, följt av projekt Skaffanybokhylla. I’m doing this.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 cronopio.se

Tema av Anders NorenUpp ↑