PULVIS ET UMBRA

Kategori: Allmänt (Sida 5 av 9)

Livet i allmänhet och sådant som inte passar någon annanstans.

Grattis, Tranströmer

Poeten Tomas Tranströmer har tilldelats Nobelpriset i litteratur för 2011. Svenska Akademiens motivering lyder: ”För att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”.


Ett välförtjänt pris, om ni frågar mig. Jag har läst honom av och till i ungefär tio år. Skulle jag vara tvungen att välja en favoritdikt blev det svårt, men överlag tycker jag om samlingen Den halvfärdiga himlen (1962) mycket. Roligt att han äntligen får priset innan han dör.  Att det handlar om en svensk, vit man är fullständigt irrelevant. Det är skrivargärningen som belönas, inte personen. Icke desto mindre gläder jag mig å personen Tranströmers vägnar.

Orden ur mina fingrar

Ja! Ja! Ja! Hur det gick till vet jag inte, men helt plötsligt har jag fått ur mig tre rätt habila prosatexter. Det märkliga är att jag inte kan förklara riktigt vad som leder fram till att jag skriver något. Det är inte så att jag sätter mig med det specifika målet att få något skrivet. Eller jo, det kanske jag gör, men det är sällan det kommer något ur det. När jag väl fått ner några ord kan jag i efterhand väldigt sällan förklara hur det gick till. Detta gör ju naturligtvis att det blir svårare att planera in dessa tillfällen. Jag vet inte, men jag har tidigare räknat mig som en slags tillfällighetsskrivare, med det tillägget att jag förvisso har hållit på ett par år och kanske fått ur mig fler texter totalt än den genomsnittlige hobbypoeten. Alla har vi väl några dikter i någon låda någonstans. Jag har säkert skrivit fler texter, och under en längre period, men jag kan inte kalla mig författare än. Inte på långa vägar. Sådan respekt har jag i alla fall för yrket. Men vem vet, det är aldrig för sent.

Jag vet att jag saknar disciplin. Därför är det extra roligt när jag äntligen lyckas värka ur mig något. Nu får vi se om det kan komma något mer ur detta, eller om det bara är en tillfällig fas, som så mycket annat.

Stereo

Sannerligen inte igår jag postade. Börjar fundera allvarligt på vilken funktion den här bloggen/webbsidan egentligen fyller/ska fylla i mitt liv. Jag skriver ju aldrig. Det känns rent allmänt som att det har gått stå i skrivandet. Jag har inga känslor. Jag upplever ingenting. Idag kände jag dock en tillstymmelse till olust inför prospektet att vara utan musik i två-tre veckor eller vad det kan komma att ta att reparera min stereo jag köpte för nästan ett år sedan och som redan varit inne en gång på reparation. Denna gång är det något med lasern i CD:n. Jag har testat med en sån där rengöringsskiva, men det funkar inte. Och jag måste ha musik. MÅSTE. Grejen är ju att jag kör datorljudet genom stereons förstärkare och sen trådlösa lurar på det. Kan säkert köra ett tag jackat direkt i datorn, men det suger åsneröv att jag köpt en fin stereo för sjutusen spänn som liksom krånglar direkt.

Sen är det väl ingen hemlighet att jag nästan helt gått över till mp3. Börjar seriöst fundera på att köpa musik den vägen i fortsättningen också, men traditionalisten i mig vill fortfarande ha CD-skivan.

Some changes

I’ve moved most of the music reviews to a separate blog I created for that purpose.  You can find them over at The Plutonium Pen. Silly name, I know, but I had to come up with something. Apparently I no longer have access to the blog I started back in 2007. Well. The idea is that new reviews go there, anyway, and this site continues to function as a place where I spout off on other stuff, such as literature and life, and why the two can never be separated, and all that romantic bullshit.

Hey

So: a new year. Today is my last day as a 29-year-old. Tomorrow I’m an adult. Whatever that means. I’m sitting here, drinking Red Bull, listening to neo-classical metal and contemplating a story I’ve been carrying around inside for quite some time. Or more the genesis of a story, really. A premise. I won’t tell now, because that would spoil it all. I don’t even know if it’s going to be completed. Time will tell. But I guess it’s good to have something to do, now that I no longer have a job and all.

Happy New 2011!

Happy New Year to:

* the loved ones
* the hated ones
* the haters
* the lovers
* the lost
* those who are already ghosts
* those who aspire
* those who admire
* those who strive
* those who just want to sleep
* future acquaintances
* acquaintances from the past
* old demons
* new demons
* leluanathil (you are out there somewhere)

Let the past be the past, let the future be a blast!

And I Am Here, Fighting With Ghosts

So what’s new? I finished reading 2666, which was marvellous, Last Evenings on Earth (which was also great, but I didn’t realize it until I was past about half of the book), Nazi Literature in the Americas (which was ok, but not all that I had hoped for), and now I’m reading The Savage Detectives. I don’t know, maybe I’m running the risk of overdosing on Bolaño. But I just can’t stop. He’s my sugar now, he’s my crack. And I’m sorry if I offend anyone by comparing literature to drugs, but hey, shouldn’t it be addictive, shouldn’t you crave it? I mean, otherwise, what’s the point?

In other news, winter has me firmly in its grip and I’m feeling all kinds of anxieties because of the weather. This Saturday, I was at a party. Probably had too much to drink and made a fool out of myself. I ended up falling asleep in the subway (which is how I’ve reconstructed it later, anyways) and waking up in some suburb on the red line, forcing me to take a taxi home at what cost I don’t even want to think about now and then waking up the day after discovering I’ve puked all over the bed and also on the floor.

Yeah, I turn 30 in about a month.

So everything’s going pretty well, except no one listens to me at work, I’m feeling like shit on account of the weather, Christmas’s coming up which gives me even more angst since the family can’t seem to agree on whether we’re giving each other stuff this year or not, and also the impending midlife crisis that comes with turning the big three zero.

I bruise too easily.

By the way, the title of this post is from Bentley Little’s short story of the same name. Poetic, doncha think?

I jumped on the bandwagon …

… and got myself an iPhone 4. Finally. Yeah, sue me. Depending on how well this thing with battery time turns out, this might actually be pretty cool. There are a zillion apps and stuff you don’t really need, but will help you pass the time when you forget the book you’re currently reading at work (yes, this happened to me, the book in question being Nazi Literature in the Americas by Roberto Bolaño, and yes, I’m a Bolaño junkie at the moment). But who knows, things might also pan out to the disadvantage of Apple Inc. when I throw the fucker out of the window in a bout of unparallelled rage creating such a massive badwill that – but I digress. At least it’s bound to beat the piece of shit HTC phone I carried around about a year ago.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 cronopio.se

Tema av Anders NorenUpp ↑