cronopio.se

PULVIS ET UMBRA

Sida 19 av 24

Förresten

sitter jag här med min pösmage och gubbsmuttar på en Heineken 3.5:a. I morgon/på måndag börjar semestern. Ska till landet, fira brorsan, käka gott, dricka gott, bada, läsa böcker, kanske skriva lite. Let the good times roll.

Vi kan inte lastas

vi kan inte lastas          vi
är bara människor
med huvudena vända mot
solen piper vi efter
näring          vem matar oss

vi kan inte lastas          våra
hjärtan är svaga          vårt
blod kokar lätt
att röra sig är att utan pardon
gå slutet till mötes

jag kan inte lastas          jag
är bara den som drömmer
den som drömmer är jag     eller
drömmer mig          och
jag drömmer att inget
av detta spelar någon roll

att jag höjer mig över träden
och smakar solen
att någon öppnar och älskar
bläddrar i mig          läser mig

Att tacka nej till sex

Vissa saker är karaktärsdanande och ger en så kallade ”vuxenpoäng”. Att tacka nej till sex torde vara en av dem. Natten till lördagen fick jag en påringning av en väninna som mer eller mindre insinuerade vissa saker om hon ”fick komma hem till mig”. Jag ska inte ljuga eller försköna saker, men det var så jag tolkade det. Vi har tidigare sovit ihop, och det ena har lett till det andra. Den här tjejen är kompis till en väldigt god vän till mig, och har med tiden kommit att bli även en av mina vänner. Det låter ju så jävla allmänt och osexigt när jag skriver det så här, men jag vill inte outa någon. I alla fall, hon har varit hemma hos mig tidigare, och nu föreslog hon att hon skulle ta en taxi till mig. Det är klart att det var lockande, mer än jag egentligen kan uttrycka, men nackdelarna övervägde fördelarna (läs: Jag tog ansvar, som en vuxen människa) och jag föreslog att hon skulle åka hem till sig och sova i stället.

Jag vill bara få det sagt på en gång att hon är jätterar, för att använda ännu ett oldschoolord, men att hon, när hon druckit, kan bli lite väl … känslosam? Entusiastisk? Hin und her? Något är det i alla fall. Återigen, jag vill inte blåsa upp min ”insats” här, men lite jävla stolt är jag i alla fall. Ytterligare en bock på listan över vuxna saker att göra innan jag dör. Eller nåt.

Harman/Kardon

… har man inte bara en hifipolare med gott ljud utan även en som är diskret och snygg. Läcker, för att använda ett ord som känns väldigt 80-tal. Igår slog jag äntligen till och köpte den här hifigodbiten som jag haft ögonen på ett tag. Det känns bra att kunna köpa något, inte bara för att det är en bra pryl, utan även för att det är en snygg pryl. Jag menar, jag hade säkert kunna få likvärdigt ljud för mindre än halva det priset jag gav, men å andra sidan hade jag spanat in den här ett tag, och det ger en viss tillfredsställelse eftersom det framförallt känns så jävla vuxet. Ja, det är bisarrt att tänka som en pryl, en ägodel, när vissa människor inte ens har mat för dagen. Det är sant. Men den här stereoanläggningen symboliserar även en brytning mellan barn-Alex och vuxen-Alex. Den stereo jag har haft sedan 1998 ska nu ut. Däremot ska den ha en eloge för lång och trogen tjänst. Det enda tråkiga är att Harman kommer att sticka ut som en varnagel i min rangliga ursäkt till bokhylla. Alltså dags för projekt Utrensning, följt av projekt Skaffanybokhylla. I’m doing this.

All I know …

… är att den här låten är så sinnessjukt vacker. Jag har kommit in i en Art Garfunkelperiod. Jag skyller det på finalavsnittet av Nip/Tuck. Ja, jag har, efter att ha startat någon gång i februari, tagit mig igenom alla hundra avsnitt. Det var värt det, även om serien naturligtvis inte är det minsta realistisk. Däremot kan jag erkänna att den här fina låten kändes en aning malplacerad i ovannämnda show. Men visst, jag fick ju i alla fall tillfälle att bekanta mig med den, för första gången. Tänk om jag gått igenom hela livet utan att höra den?

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 cronopio.se

Tema av Anders NorenUpp ↑