Så här i eftertankens kranka blekhet kanske vi skulle ha valt en annan plats. Men vad är vitsen med vågade budskap när man försöker att utveckla en kriminellt eftersatt akademisk disciplin som sociologi om man inte vågar ta chanser? Medges att den etiska frågan måste diskuteras, precis som inom alla vetenskapliga områden, men kom igen. De sociala vetenskapsområdena har alltför länge bestått av dammiga professorers torra funderingar och doktorsavhandlingar ingen läser och som i slutändan inte bidrar till samhället på något sätt. Så möjligen har vi inte kommit fram till några definitiva svar … men jag är rätt säker på att vi öppnat människors ögon vad gäller ämnet som sådant.

Som förälder tänker man ju naturligtvis: Det kunde ha varit mina barn. Självklart.

Det var egentligen inte meningen att de faktiskt skulle använda knivarna. Eller köttyxorna. Eller katanasvärden. Det underliggande hotet om våld hade varit tänkt att räcka, och vi hade kunnat samla in tillräckligt med väsentlig data från reaktionerna och de efterföljande intervjuerna. Men ni vet ju hur barn är. De ska alltid gå ett steg längre och göra precis det motsatta man förväntar sig av dem. Det är som om de alla har någon slags inbyggd trots som verkar försvinna med åldern, en attityd man tyvärr inte kan ta ur dem.

Hursomhelst blev det … rörigt. Vi hade varit förutseende nog att täcka försöksrummet med genomskinliga presenningar, vilket visade sig vara mycket klokt. Mängden plasmapåsar var tillräckligt för att det lokala sjukhusets akutmottagning skulle klara sig en ansenlig tid framöver, men naturligtvis vägrade de att ta emot dem. Enligt vad vi erfarit hade åtminstone en av hantverkarna som anlitades för att måla om taket drabbats av ett mentalt sammanbrott och varit tvungen att sjukskriva sig mer eller mindre permanent.

Detta var dock ingenting jämfört med reaktionerna från familjerna, fakultetsmedlemmarna, media och allmänheten i stort. Som ni märker skickas detta mail via en anonym server. Detta eftersom vi bestämt oss för att lämna institutionen och flytta till en, ska vi säga lugnare arbetsmiljö. Vi tror det är bäst när allt kommer omkring. Ni håller säkert med. Vi förstår självklart all aversion ni kan tänkas hålla gentemot oss. Men ni behöver bara fråga så skickar vi gladeligen filmerna.

Ja, naturligtvis filmade vi. Vad hade varit poängen annars? Vi är säkra på att ni och vetenskapen i stort skulle ha stor glädje av dem. Naturligtvis hade vi hoppats på att själva kunna presentera dem, men nu är det ju som det är.

Ni behöver inte vara oroliga för att de ska läcka ut på nätet. Vi är inte så oetiska. Dessutom försämrar annonserna på YouTube stämningen avsevärt.