Ett svettigt gympass och så är tankarna som bortblåsta? No dice. Det som retar mig är insikten att allt det jag kände 2004 nu gör sig påmint i små små doser, och att detta är ett bevis på att alla de känslorna egentligen inte är mer än på syntetisk väg framkallningsbara … känslor. Vad jag menar är att jag gärna inbillar mig att vissa saker är tid- och rumslösa, romantiker som jag är. Om jag mår dåligt för att jag dumpat någon eller blivit dumpad vill jag inte kunna förklara det med synapsfuckup i hjärnan. Jag vill att det ska vara något mer än så. Något högre.
I alla fall. Bippan och trippan har fått sitt. Nu ska Alex (eventuellt) få sitt. Jag talar om kolhydrater och b-vitamin. Jag talar om cerveza.
Förresten: Vad händer om Usain Bolt har 103 meter till bussen?
Jag älskade allt med Vindens skugga, så det är väl inte direkt att ta i att säga att jag hade stora förväntningar på den här. Än så länge kan jag säga att den är mycket underhållande, även om de känslor som uppstod vid läsningen av Vindens skugga inte riktigt vill infinna sig. Den senare hade äventyr, spänning, ond bråd död, mysterier, och kärlekstrånande så vackert beskrivet att det liksom knöt sig i magen på mig. Missförstå mig inte; det är fortfarande mycket njutbart att förlora sig i 1920-talets Barcelona och dessa intrigerande litteraturvetare och alla deras äventyr, men den där hisnande magkänslan lyser fortfarande med sin frånvaro. Men men. Den kanske kommer. Oavsett vilket är det fortfarande högsta prioritet för bokälskaren att läsa Zafón. Det lovar jag.
sedan. Det försvann, eftersom jag råkade trycka på fel knapp. Major happiness ensued – not. Jag försöker igen. Att läsa Bradburys berättelsesamling från femtiotalet är att kastas tillbaka: Till nostalgi, till förundran, till den tid då man var yngre och trodde på betydligt fler saker än man gör nu. Förlåt – än jag gör nu. Det är americana, det är cirkusar, det är småstäder, det är redneckbönder som råkar ut för övernaturligheter, det är vampyrer, monster, det är en pojke som möjligen är Gud och en massa andra fantastiska saker. För den som vill ha en inkörsport i Bradburys författarskap är denna samling en utmärkt startpunkt. Det är helt fantastiskt hur lätt det är att relatera och känna något för karaktärer i berättelser som skrevs för över sextio år sedan, av en amerikan med helt andra referenspunkter och erfarenheter än någon som vuxit upp i det relativt trygga Sverige på åttio- och nittiotalen. Men det är så det är.