Ja, och vad finns att säga? Det kanske är så att jag inte tycker att det här med sexualitet spelar så stor roll. Det kanske mer handlar om att hitta mig själv i mig själv, om det nu gör någon människa mindre konfunderad. Som det är nu känner jag mig mest som ett tomt kärl som människor kan kräkas ur sig sina livshistorier i. Ingen tar någon hänsyn till mig, till vem jag är. Varför skulle det vara intressant liksom? Det är – i sanning – en slags mental våldtäkt, vare sig de är medvetna om det eller inte.
Det jag vill är att få känna mig intressant, att få frågor om mig, att få vara delaktig och uppskattad i en konversation utan att den andra parten hela tiden pratar om sig själv och egna problem och aldrig låter mig få en syl i vädret. Det kanske är så att den motviljan jag känner mot den typen av beteende gör att jag bryr mig mindre om sådant som upptar andras intresse, såsom sexualitet och vikten av att uttrycka sitt minoritetsskap på något sätt. Jag vill bara vara jag. Det låter jävligt klyschigt, men jag räknar inte in sexualitet, religion, politiskt ställningstagande eller andra sådana faktorer i det. Det är ju för satan bara sådant som upptar människans vardag så länge hon lever. Jag ska leva längre än så.
Eller vafan.
Vi räknar inte med sexualitet heller, bara för att göra det tydligt 😉
Jag tror ju, och agerar efter den tron, att man drar till sig människor som ligger på samma ”nivå” som man själv gör. Folk som på olika sätt bara funkar ihop med ens eget beteende. Alkoholister och knarkare lyckas alltid hitta varandra på krogen, folk med ungefär samma politiska åsikter dras till varandra, människor som är dominanta skaffar oftast partners som är väldigt undergivna e.t.c.
Jag drog till mig känslomässigt otillgängliga människor då jag själv inte hade någon vidare kontakt med mitt känsloliv. Du kan ju fundera över om det kanske är något i ditt beteende som gör att självcentrerade ”gåpåare” trivs väldigt bra i ditt sällskap. Eller vafan 😉
Vad du förtjänar och inte förtjänar har ingenting med saken att göra.
Jag kan ju bara tala för mig själv eftersom att det här handlar om idéer och inte fakta men jag tror att det som händer mig har med mig och mitt beteende att göra. Om jag vill ändra på det som händer mig är det alltså bäst att börja med att ändra på mitt beteende. Om jag inte bryr mig så mycket eller inte tycker att bytet är värt det så skiter jag helt enkelt i det men kommer då också ihåg att jag själv VALT att fortsätta hamna i de här situationerna eller bli utsatt för de här typerna av beteendena av de här människorna. Det ena är inte bättre eller sämre än det andra. Om jag beter mig på ett sätt som gör att lögnare och våldtäktsmän trivs med mig så är det helt ok. Jag kanske beter mig på ett sätt som gör att narcissiter, filosofer, konstnärer och äventyrare trivs i mitt sällskap och det är också helt ok. Det handlar bara om ifall jag själv trivs med det eller inte. Om jag inte trivs med det tar jag och försöker se vad jag kan göra för att fixa det. Det skulle jag säga är way fucking ascool