Lite blandat: Jag har fått en jättefin recension av Utkast till ett mörker av Roza Takiporian. Läs den här. Känns lite märkligt att någon läser den (falsk blygsamhet ftw) så här tre år senare, men naturligtvis blir jag glad.

Gjorde misstaget att söka på gamla flammor på Instagram. Hitta inga, men dock systrar till. Ett av nämnda systrars foton visade flamman med nybliven make. Undertecknad kände ett styng i hjärtat. Ja, fan om inte det är det rätta ordet för en gångs skull! Styng. Jag har gått vidare, tro dock inget annat. Det var fem år sedan, och dessutom var vi bara tillsammans i en månad. Men jag skrev, kort därefter, om henne i en novell, så nog fan betydde det något.

Varför gör man sådana här saker egentligen? Det här är ju bara ytterligare ett exempel på att jag gör rätt som inte har ett Facebookkonto. Jag skulle ge mig själv sådan ångest. Hu.

Slutligen bjuder jag på ännu en text ur arkiven. Den heter ”Turkisk konfekt” och ingick även den i Modern Monasterys andra antologi från 2008. Delar av den infogades sedan i texten ”Alfabetet enligt Judas” i Utkast till ett mörker. Kanske hade jag hittat min stil rätt ordentligt vid den tiden, då texten uppskattades av många (vilket jag bockar för än idag. Ser ni hur jag bockar? Nej?) Nu vänder vi blad och ser framåt. Jag har en novell på gång, men än så länge ligger den bara och skvalpar i huvudet, vill inte bli stilla. Jävla skit. Titeln är jag mycket nöjd med, men den får bli en hemlighet än så länge.